Denna ständiga jul

Ja, julen har tagit slut. Bloggen har spelat ut sin roll.
Nej, så är det inte.
De feta, fleromättade tomtarna är förvissa i koma för ett par månader, men julens ande lever och hånskrattor ocss fortfarande i ansiktet. Samtidigt som julmusten blir påskmust, julskinkan blit påskskinka och kaloribomberna slås in i påskägg börjar mellandagsrean, som går över i eftermellandagsrea, som går över i vinterrea, och ingen plockar ner julljusen förrän det är dags att fira överflödet med grädde och mandelmassa varje tisdag-måndag fram till vårbakelserna ger oss vår dagliga dos av överlevnad.
Så bloggen lever vidare.

"Tåget mot jul förväntas avgå 27/12"

En av hörnstenarna i en svensk jul är resandet. Julresandet är inte som annat resande - till exempel är själva den geografiska förlyttningen oftast begränsad (på grund av vagnfel, snöskottning, personalbrist, brist på planering, senarelagd återuppfinning av hjulet, snö på market och så vidare) till klassisik herde-takt. SJ och de andra resebolagen vaknar varje år upp i december med en känsla av återkommande uppenbarelser, en änglakör av tidigare erfarenheter.

Tyvärr förväxlas ofta begreppet "erfarenheter" med "pessimism" hos framför allt SJ, och kontentan efter morgonmötet blir "men det ser ut att bli en vit jul i år, så det blir ju trevligt".

Som alltid slutar det med att vi, Svenska Folket, i maklig takt och halvlulliga på starkglögg vallas omkring kors och tvärs över Vintersverige av en herde som ständigt beklagar att tåg plötsligt har blivit så populärt att alla vill åka. Och att tåget just därför inte kan åka, tyvärr.

Mer om julresande: här, här, här, här, här, här och här.

Min blomma dör

Min jul håller sakta på att frysa till en blåkall istapp. Mitt sista hopp är detta öppna brev till Klara Martinsson, styrelseordförande i SGS Studentbostäder. Skicka henne gärna ett mail med en länk.

Hej Klara,

jag fryser. Det är dock inte av den orsaken jag skriver till dig, och inte heller är det å mina frusna grannars vägnar jag författar dessa rader.

(Inte längre än såhär hinner jag innan min bärbara dators fläktsystem värmer mina knän och kylan istället tar sin tillflykt till mina tätt sammankurade skulderblad. En kall decembertunga slickar upp längs nacken och jag är tillbaka i skrivandet igen.)

Nu skriver jag till dig, Klara Martinsson, styrelseordförande i SGS Studentbostäder, å min blommas vägnar. Den kan vid en första anblick tyckas vara en tålig individ; en person med mer kunskap om blommor hade sagt att den hette si eller så, och kanske bekräftat att den med sin tjocka, nästan trädliknande stam och sina tjocka blad är just mycket tålig. Jag kan själv intyga att den de senaste fem åren varit med om mycket, kanske mer än de flesta blommor får vara med om. Det är alltså inte en av samhällets svaga, en desperat kärlektstörstande, en i hela sin existens uppgiven blomma jag företräder, utan helt enkelt en de växt som inte fått det mänskliga språkets gåva tilldelat sig.

För tre dagar sedan kom jag hem till mitt studentrum. Kanske drog jag igen dörreller en lite väl hårt i min lättnad över att till slut undfly vinterns giriga blickar, kanske var det bara en tillfällighet, men jag kunde tydligt höra två blad lossna från nämnda blomma och falla ner på golvet. Nu tänker säkert du, som med all säkerhet är en stor vän av allsköns blommor, att jag på grund av mina tidskrävande studier de senaste veckorna glömt en av de viktigaste sysslorna för en blomägare: bevattningen. Själv tänkte jag först samma sak, men kunde snabbt och sanningsenligt konstatera att så inte var fallet. Men två blad är heller inte hela världen.

För två dagar sedan hände samma sak igen. Jag låser upp dörren, öppnar den, kliver in och stänger återigen med lite mer kraft än vad som kan tyckas vara nödvändigt. Den enda skillnaden är att det nu lossnar fler än två blad. Kanske lossnar det fem, kanske fler - helt klart vill min blomma säga mig något.

Klara, vad tror du det kan vara som min blomma vill säga? Vad det än är så blir typsnittet allt kraftigare, gemenerna förvandlas en efter en till versaler. Versalerna staplas på varandra, de bygger bönetorn att ropa ut sin önskan och förskräckelse ifrån. Min blomma har som redan nämnts inte fått talets gåva, och det tog ända till i dag innan jag förtod vad som var fel.

Det är kallt, Klara. Jättekallt. Vi människor - du, jag, Ola Skinnamo - har fått förmågan att anpassa oss till klimatet. Med hjälp av bulldozrar, armerad betong och kaffetermosar har vi blivit framgångsrika på alla jordens kontinenter; med filtar och mössor klarar jag av tillvaron här i mitt studentrum. Men Klara, blommor har inga kläder.

I dag smög jag in, stängde dörren så mjukt det någonsin gick. Försiktigt, försiktigt tände jag lampan. Tog på mig tofflorna. Nedanför blommar låg det en hög av fortfarande gröna blad. Nu kan vi inte fly sanningen mer: min blomma håller på att dö.

Klara, det här är viktigt. Det är du, jag och blomman nu. Den ger mig syre, jag betalar din lön. Du förmodas delta i vår triangel, vårt lokala kretslopp. Just nu ger min datorns kylsystem mer värme än Kjellmansgatans eventuella värmesystem gör. Det är inte acceptabelt.

Allt vi ber om är lite värme.

Jag hoppas du får en trevlig jul.

Hälsningar,

Lasse

Svenska folkets fettmafrizon

Det här med julmaten. Och julgodoset. Någon slags bisarr tanke hos ett nyheligfrälst folk om att det under julen (inräknat månaden innan samt fram till tretondag knut) bor någon slags magtomte - en kristendomens motsvarighet till atman - som tar hand om alla kalorier och i slutändan överför dessa till Den Stora Röda Tomten som knackar på efter att den årliga demonstrationen i osmakligt överflöd har avklarats. Bevisligen är han - som i exemplet alltså blir brahman - rätt tjock, så varför inte.

Så låt oss anta att varje knäcklapande julegris har en kaloriätande tomte i sin magsäck. Inte för att föra resonemanget vidare, utan för att julefriden helt enkelt kräver sina energispinnande lussekatter för att mellan åtta och sex varje dag explodera i ett hysteriskt julhandlande.

Är din magsäckstomte missnöjd? Kolla här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.

Julbloggande

Den som traskar längs stadens shoppinggator inte för att köpa saker utan för att titta på de som köper saker fyller snart sin säck med en rad detaljer. Somliga plockas diskret ur muntert glöggstinna konversationer i vilka julstjärnögda, generösa julhandelsfirare berättar om deras framsteg i diverse julpyssel eller hur dyrt det är med saffran i år också, andra detaljer berättar änn mer subtilt och lågmält från sina hemvister i stickningsomgärdade ansikten om julens glädjeämnen.

Den som istället råkar plumsa ner i det bubblande skinkkoket landets bloggar utgör den här tiden på året spars inga som helst klyschor, och ingen formulering tycks vara för plumpt då julförberedelserna ska beskrivas. In i minsta knäckform.

Men det räcker inte att beskriva allt det som alla vet om (och man hade kunnat tro att det räckt redan med att inte beskriva det heller), utan en metodisk bloggläsare kommer strax innan Kalle Anka vinglar ner längs bergssluttningarna i USA veta vad som ligger under granarna i halva Sverige, inklusive det osmakligt skändade barrmissfostret i hans eller hennes egna vardagsrum. Patrik ska till exempel få en bränd CD-skiva, mormor ska få en kalender, Nettan får American Pie (på VHS), fröken ska få en Aqua Doodle-matta, pappa en spikmatta, Henrik kan se fram emot en trappstege/pall och så vidare.

Varför?

Därför (första meningen i beskrivningen, en blogg som också sammanfattar julbloggarnas kvalité).

Julfabriken

Den som tittar ut genom mitt fönster kan nu se en stor fabrik. Ledsamt nog är det oftast jag som tittar ut, och jag gillar inte det jag ser.

Nog kan jag förstå tanken bakom att lysa upp en fruktansvärt ful fabrik i rött och blått - det är ju trots allt jul - men jag tycker den tanken är fel. Den gör min utsikt fulare.

Saker jag inte önskar mig

Att försöka få min familj och mina vänner att inte köpa julklappar till mig har de senaste jularna varit totalt hopplöst. Det kommer det att vara även i år. Har därför skrivit ihop en lista på några saker jag redan har och som jag inte önskar mig:

En grön tekopp
25-pack blanka CD-skivor (har 14 kvar)
Tre handdukar (varav två är mina)
Ett par blå simglasögon
En rulle tejp
Sex uppladdningsbara batterier
En liten glasburk för kryddor
Ett par glasögon
Åtta låtsasgiraffer (har fler i Attmarby)
En anteckningsbok (tunn)
En nötknäckare
Ett par små högtalare avsedda för Mp3-spelare
Ett till par glasögon
En bildredigeringsskärm från Nec
En tesked
Tre jongleringbollar från Colombia
Tre böcker med vackra bilder från Indien
Två ljusstakar i glas
En röd teburk från Kina
En deodorant från Apoteket
En skiva med Bruce Springsteen
En annan skiva med Alanis Morisette
15 (fina) sjalar från Guatemala
Två trådlösa möss till datorn
En mus till datorn med sladd
Tre datorer (varav en bärbar)
Tre par jeans
En skruvmejelsats (fyra avsex skruvmejslar kvar)
En servis med koppar från Kina
Två pärmar jag inte vet vad de innehåller
En stor golvmatta (grön)
Två spanskalexikon
En liten gitarr
Två linsetuier
Fler blanka CD-skivor (nu sammanlagt 18)
Tre par (nästan) oanvända strumpor
En förstärkare
Två förgreningskontakter
En spritpenna
Två olästa nummer av journalisten
Tre rosa överstrykningspennor
En grön överstrykningspenna
Två fina gardiner
En affisch på Bob Dylan (också fin)
En tovad tomte
Fyra olika väskor jag inte använder

36 singelstrumpor
En vit, en gulrutig och en skjorta som var mammas förut
En blå tröja i lammull
Fyra kokböcker
En madrass (under sängen, vems är det?)
Fyra olika träningsjackor
Ett par träningsshorts
En grå hålslagare
Boken "Tankar om journalistik" av Göran Rosenberg
Tre 60 watts glödlampor
Två externa hårddiskar
Ett munspel
En växelvajer till cykel
En mycket liten ficklampa
10 800 pesos från Colombia (ungefär 34 svenska kronor)
Ett block med post-it-lappar
Ett tangentbord till dator
30 värmeljus
Åtta kortärmade tröjor
En USB-hub
En låda med 43 gem i
En söt träskål
En liten flaska cognac
Ett julkort jag glömt att skicka (inte skickar några andra heller)
Tre mobiltelefoner
En stor kamera
Fyra USB-sladdar ("vanliga")
En laserskrivare
Ett paket kondomer (fyra av tio kvar)
Fyra par skor
En platt fotboll
Ett rött USB-minne
Två par kuddar
En termos
En gruvlyckta
Två stycken högtalare
En ful golvlampa
Ett par tygvantar
Ett täcke
En jacka
Ett par orangea byxor
En vacker tavelram med ett fotografi i
Boken "Les Miserables" av Victor Hugo
Ett par välnötta tofflor
Ett trädgårdsljus

Om det råder någon osäkerhet kring huruvida jag eventuellt redan har det som tänks köpas åt mig går det bra att ringa så tar jag en titt i mitt överflöd. Och läs här.

Har du fler funderingar kring det här med julklappar kan du ta en titt här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här.