En av hörnstenarna i en svensk jul är resandet. Julresandet är inte som annat resande - till exempel är själva den geografiska förlyttningen oftast begränsad (på grund av vagnfel, snöskottning, personalbrist, brist på planering, senarelagd återuppfinning av hjulet, snö på market och så vidare) till klassisik herde-takt. SJ och de andra resebolagen vaknar varje år upp i december med en känsla av återkommande uppenbarelser, en änglakör av tidigare erfarenheter.
Tyvärr förväxlas ofta begreppet "erfarenheter" med "pessimism" hos framför allt SJ, och kontentan efter morgonmötet blir "men det ser ut att bli en vit jul i år, så det blir ju trevligt".
Som alltid slutar det med att vi, Svenska Folket, i maklig takt och halvlulliga på starkglögg vallas omkring kors och tvärs över Vintersverige av en herde som ständigt beklagar att tåg plötsligt har blivit så populärt att alla vill åka. Och att tåget just därför inte kan åka, tyvärr.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar