Julbloggande

Den som traskar längs stadens shoppinggator inte för att köpa saker utan för att titta på de som köper saker fyller snart sin säck med en rad detaljer. Somliga plockas diskret ur muntert glöggstinna konversationer i vilka julstjärnögda, generösa julhandelsfirare berättar om deras framsteg i diverse julpyssel eller hur dyrt det är med saffran i år också, andra detaljer berättar änn mer subtilt och lågmält från sina hemvister i stickningsomgärdade ansikten om julens glädjeämnen.

Den som istället råkar plumsa ner i det bubblande skinkkoket landets bloggar utgör den här tiden på året spars inga som helst klyschor, och ingen formulering tycks vara för plumpt då julförberedelserna ska beskrivas. In i minsta knäckform.

Men det räcker inte att beskriva allt det som alla vet om (och man hade kunnat tro att det räckt redan med att inte beskriva det heller), utan en metodisk bloggläsare kommer strax innan Kalle Anka vinglar ner längs bergssluttningarna i USA veta vad som ligger under granarna i halva Sverige, inklusive det osmakligt skändade barrmissfostret i hans eller hennes egna vardagsrum. Patrik ska till exempel få en bränd CD-skiva, mormor ska få en kalender, Nettan får American Pie (på VHS), fröken ska få en Aqua Doodle-matta, pappa en spikmatta, Henrik kan se fram emot en trappstege/pall och så vidare.

Varför?

Därför (första meningen i beskrivningen, en blogg som också sammanfattar julbloggarnas kvalité).